torsdag 16 september 2010

Mission accomplished!

Det finns tider i livet som är mer stressigt än andra. September 2010 är just en sån tid (val). Projektets Sverige-del är genomförd utan att vi har uppdaterat bloggen koninuerligt. Stor skam. Men här följer i urval en del bilder som Anci har, för att kompletteras med de övrigas. Exempelvis fjällvandringen som vi startade perioden med. Spännande. Vi har gjort djupdykningar i våra tre frågeställningar; Poverty, Gender och HIV/Aids. Vi har gjort besök på skolor och föreningar, diskuterat och stött och blött. Våra olika kulturer har i vissa situationer blivit så tydliga, men framför allt har vi varit lyckliga i varandras sällskap. Vi är så nöjda med programmet, även om det har varit ganska späckat med många nya intryck för våra tanzanianska vänner. Vi har ätit ihop mer eller mindre varje dag och lärt känna varandra lite mer. Sist hade vi fest i Nälden hos paret Hedman. Det var synnerligen trevligt. På en blåsig perrong tog vi farväl av gänget från Tanzania, och det kändes snopet att allt gick så fort. Men den rapport som vi har arbetat ihop tillsammans skall färdigställas i sin helhet, och vi ser att det är mycket saker som vi har lärt oss. För mycket för att ta i all hast på en blogg, men vi ska nog försöka.
Under tiden erbjuder vi som sagt några utvalda bilder:










torsdag 1 juli 2010

Blogguppehåll

Projektet har nått halvtid. Nu tar vi blogguppehåll fram till september då Joram, Stella, Charles, Geoffrey, Sara och Happiness kommer hem till oss i Östersund. Klicka in dig som följare så missar du inte nästa del då vi fortsätter våra frågor.

Ha en fin sommar!


Sovmorgon!!

Dar var regnigt och varmt på morgonen, men vi kunde ta det lugnt ända tills 13.45 då vi fick skjuts till flyget och for till Addis Abeba. Men det roligaste innan vi åkte var att det plötsligt kom tre Gibbonapor springande framför vårt hus. Richard var snabbt fram med kameran. Alla visste vi att hans pojkar hemma ville ha kort på apor om pappa åker till Afrika. Gud är god! Han vet vad vi gillar! Det blev några riktigt bra bilder och filmer på sötingarna innan de försvann bland trädkronorna.

Så nu sitter vi här på flygplatsen i Addis omgivna av japaner, israeler, amerikaner och otaliga araber. Ett ordnat kaos av nationaliteter, så som det ska vara….

Vi tackar vår Gud som har gett oss den kraft vi behöver för ett tight schema på Nkinga. Han håller allt i sin hand, och det är så tryggt att känna honom! Tack till er som har följt oss på bloggen.

En slutlig fundering efter att ha upplevt trafikkaoset i Dar: Varför heter det rusningstrafik? Bilarna kryper ju fram om det är mycket fordon på vägen. -Nej, vi föredrar det amerikanska uttrycker “Traffic jam”, för det är vad det är!

Hej med er! Vi hörs mer i september…

Anne Catrine

hemresa


Dags att säga farväl till Nkinga och komma med flyget från Shinyanga. Vi packade väskorna på taket av bilen ca 5.30. Peter och Richard körde oss till flygplatsen, en nätt liten färd på 15 mil. Solen gick upp över savannen och humöret var i topp. Flyget var tom i tid. Så tisdagen förflöt enligt planerna. Det kändes som att vi spelade filmen baklänges. För när vi återvänt till centret i Dar es Salaam skyndade vi oss för att hinna ut till underbara Kipepeo igen…bara en sista gång. På vägen dit hittade vi lite souvenirer.

Indiska oceanen välkomnade med stora vågor och varma vindar. En underbar belöning för den här delen av projektet. Solen började gå ned innan vi tog oss därifrån.

Det finns några saker som vi diskuterar och funderar på, och det är till exempel att man ofta ser pojkar i Tanzania hålla varandras händer, och att flickor också håller hand. Men man ser aldrig en flicka och en pojke hålla varandras händer. Astrid säger att det får helt enkelt inte synas att man är ett par. Om en flicka och en pojke är intresserade av varandra så ska pojken först tala om det för sina föräldrar, som tar kontakt med flickans föräldrar. Sedan när de eventuellt skulle vara överens så är det dags att träffa båda ungdomarna för att höra om deras samtycke, till äktenskap naturligtvis. Vi resonerar lite om trovärdigheten i detta. De flesta har mobiltelefon och det sker nog mycket kontakt via den, och naturligtvis träffas man på tu man hand om man verkligen vill. Dessa antaganden leder mig personligen till funderingar på det här med yttre kontroll och inre vilja. Vad betyder mest? Men det är bara mina egna funderingar. Naturligtvis kan yttre förväntningar sammanfalla med den egna viljan. Kulturkrockar igen. Kanske får vi chansen att diskutera sånt här i september när våra vänner kommer till oss. Vi hoppas det…
Anne Catrine

tisdag 29 juni 2010

Sista dagen på Nkinga!!!


Dagen startade kl 10.00 med en utvärdering av vårt exchange program hittills. Vi gick igenom tidtabellen dag för dag och gav synpunkter på det som fungerat bra, och vad man kunde gjort istället. Mycket av det handlade om kulturkrockar - att den svenska gruppen i förhand ville veta mer noga vad som skulle hända på de olika träffarna och händelserna och vad som förväntas av oss.

Så förklarade vi lite vad de kunde tänka på inför resan till Sverige bl.a. att de ska ta med sig sina varmaste kläder när de kommer. De tycker att det är lite kallt här nu, när vi går i linne och shorts.

På eftermiddagen träffade gruppen församlingsledningen för tack och hej. Detta var sista tillfället vi träffades hela gruppen så det blev mycket handskakande och kramande, vi sjöng vår nya sång Upendo - Kärlek. Och så fotografering av alla. Vi kände nog allihop att det var sista dagen i Nkinga, och att avskedets stund närmade sig. Många tack och välkommen åter skickades med oss. Det ska bli så roligt att få våra vänner till Sverige och följa dem på deras första resa i väst, precis som de har följt vår resa i Tz.

På kvällen klumpade vi svenskar ihop oss hos Jon och Emmy och fikade vattenmelon, munkar och te. Trevligt på alla sätt tills malariamyggorna anföll och vi gick hem.

Efter det var det packning som gällde, och ett litet äventyr att Anci och jag skulle få våra beställda klänningar. Anna hade inte kommit som överenskommet, så vi fick gå till en ny vän och han ringde en vän, vakten, några fler och till slut grannen till Anna och frågade efter “mama Naschom”. Precis som förr i Sverige: "Fru Erik Karlsson"….

Till slut fick vi tag i henne, då var klockan närmare 22.00 och vi fick våra klänningar. Hon måste också blivit glad att få betalt för sitt arbete.

Tidig läggdags, även om vi fick i alla fall reda på att flyget till DES var försenat till 10.10 från 08.30, så vi kunde gå upp vid 05 istället för 03. Det är en förbättring mot förra resan.
Hoppas vi inte få med några ovälkomna gäster i vårt bagage! ‘

Zara

söndag 27 juni 2010

27/6 2010



Söndag. Mötesdag. Vi samlas vid niotiden för att ge oss iväg till Sungwizi, Geoffreys hemby. Vi hann knappt ut ur bilarna innan kyrkoledarna kom och vänligt önskade oss välkomna. Det var äkta och hjärtligt. Henry, som bor på Nkinga, är pastor i utposten Sungwizi och även äldstebroder i församlingen i Nkinga. Han verkar alltid vara glad och skämtsam. Han har varit en månad i Sverige, på Viebäck utanför Nässjö och i Stockholm. Han berättade om en gång på tunnelbanan då han följde sin tanzanianska sed för att bli vän med någon. Han köpte två bullar för att bjuda en man som han satt bredvid. Mannen ville inte ha, och Henry fick tugga i sig bullarna själv. Han kunde inte förstå varför mannen inte ville bli hans vän.

Vi trodde att mötet skulle börja klockan tio, men vi blev istället inbjudna in i ett litet lerhus med sandgolv bredvid kyrkan där vi blev serverade potatisar och jordnötter (!). Klockan var nog snarare elva innan vi tog oss in i det pågående mötet.
Vår delaktighet var först att sjunga en svensk sång; Järpehags ”Glädje, glädje, glädje att tjäna Gud”. De blev glada av vårt försök att rappa oss igenom låten, så det blev ju lite lyckat. Sen framförde vi våra draman ”Jesus kommer på besök” och ”Everything”. Predikan av Astrid och Gunilla, och även en hel del väl valda ord av Henry, och Geoffrey och en rad andra som vi inte uppfattade namnet på. Före nattvarden fick de som ville gå fram och bekänna sina synder, i överensstämmelse med Paulus ordning. Något som vi sköter väldigt privat i Sverige. Mötet var liksom uppdelat i två delar, möte och nattvard. Det var väldigt fritt och prestigelöst och framför allt väldigt hjärtligt. Gunilla fick för svenskarnas del ta emot en gåva i form av en "riskastare". Mycket vacker!
Efteråt blev hela exchangeteamet bjudna på mat i samma lilla lerhus; Ugali, ris, kyckling, jordnötsblandning och böngryta. Richard gick en sväng till Geoffreys hus och träffade hans tre barn och fru. Geoffrey har en för oss fantastisk historia. Hans pappa är häxdoktor, och hans mamma blev frälst och då separerade de. Även barnen inklusive Geoffrey blev frälsta och pappan har skurit av all kontakt med sin familj och bor i en annan by.

Ömsesidigt tack och adjö, och åter till Nkinga. Nu sitter halva gänget och tittar på fotbolls VM med Jon och Emmy, och resten slappar framför datorerna. Det har varit varmare idag än tidigare, och jag tror nog att vi känner av det. Vi är ganska trötta. Zara försökte tillverka en hängstol av lite rep, ett träd och en handduk, men den brast. Hon fick nöja sig med en madrass i trädens skugga istället.

Djurrapport; Vi har blivit bitna lite här och där, Sandra på benet, jag i huvudet och Jonas på handen. Vi har sett några geckos, några dingos och några steklar.

Inatt är sista hela natten på Nkinga. Det rycker lite av hemlängtan, men vi hoppas få ut maximalt av den tid som är kvar.

Anne Catrine

26/6

Dagen började med session nr 3 I vårt projekt: Gender. Våra tanzanianska kollegor kom hem till oss precis som dagen innan och Kalle (Charles)tog till orda som ledare för just den samlingen. Sara skulle också leda, men hon kom sent, satte sig och såg väldigt sjuk ut, och gick också ganska snart. Förklaring: Malaria. Vår diskussion om gender tog ett par oväntade vändningar. Vi tror ju I Sverige att vi kommit ganska långt I jämlikhet, och drog fram det lilla finliret att få lika lön för lika arbete. Då fick vi veta att I Tanzania är lönerna precis lika vare sig det är män eller kvinnor som har jobbet. Det var överraskande. De har kommit längre åtminstone I den frågan. En annan bra sak att veta om Tanzania är att det är olagligt att hindra ett barn (flicka) från att gå I skolan genom att tvångsgifta henne med någon. Om det rapporteras så riskerar familjen straff. En som jobbar här som sjuksköterska berättade om att hon hade tagit emot en flicka som endast var 14 år och som skulle få barn. Hon hade blivit bortgift mot att familjen fick en ko. Vi tycker ju att en ko är ett simpelt pris för en flickas liv, men sanningen är att man försöker att få ner det regelrätta priset för en brud för att det inte ska vara så lockande utan att flickor ska få gå I skolan istället. Och det är ju förstås bra.

Sedan blev det lite tid att gå på lördagsmarknaden. Utbudet är ganska begränsat, men tyger är så rasande billigt att det är svårt att låta bli. Så vi fixade en del presenter. Klockan tre var det meningen att vi skulle närvara vid ett möte kallat “student joint mass”.
Efter mötet gick vi hem en liten stund och köpte lergodsprylar hand made from the very soil of Tabora district. Kvällen avslutades hemma hos Stella med god mat och en trevlig bönestund.
Anne Catrine

Idag är det den 25 juni 2010

Hälsan har stått oss bi även om Sandra har ont i halsen och Richard en svullen fot av ett stick. Vi har nu varit här på Nkinga sedan i lördags och idag är det fredag. Mycket har vi hunnit med och idag har dagarna sett ut på följande sätt:

Morgonfika med frukt av alla slag, the/kaffe, bröd bakat av Raheli – vår köksflicka (en pärla) och annat tilltugg. Klockan nio samling med gruppen från Tz och Sverige kring ämnet fattigdom. Många fina synpunkter från deltagarna.

Sammanfattning:
1. Ta hand om sig själv och famlijen
2. Undervisa och få undervisning
3. Personligt ansvar
4. Statens ansvar att använda medel för att ge invånarna möjlighet att komma ur sin fattigdom.

Kl 11:00 var det dags för English medium school samt deras lärare för att ha två olika draman. Skolan har 293 elever från förskolålder till årskurs sju. Det första dramat gick ut på att vi har ett personligt ansvar för våra liv och vad vi äger. Det andra dramat utick ifrån att vi har begränsningar, men att Jesus kan sätta oss fria från synd och hjälpa oss när våra möjligheter inte räcker till.

Kl 14:00 firade vi svenskar som nu finns på Nkinga svensk midsommar med knytkalas.

Kl 17:00 hade vi en fest för gruppen från Tz för att lära känna varandra utanför det gemensamma arbetet. Att försöka bjuda våra vänner på chokladpudding var nog ingen höjdare, men de åt snällt upp den… Vi introducerade våra vänner i en ny lek – charader, vilket var lyckat och mycket roligt.

Varje kväll samlas vi i den svenska gruppen för att summera dagen och avsluta med bön och tacksägelse.

/Astrid

lördag 26 juni 2010

26/6

Dagen började med session nr 3 I vårt projekt: Gender. Våra tanzanianska kollegor kom hem till oss precis som dagen innan och Kalle tog till orda som ledare för just den samlingen. Sara skulle också leda, men hon kom sent, satte sig och såg väldigt sjuk ut, och gick också ganska snart. Förklaring: Malaria. Vår diskussion om gender tog ett par oväntade vändningar. Vi tror ju I Sverige att vi kommit ganska långt I jämlikhet, och drog fram det lilla finliret att få lika lön för lika arbete. Då fick vi veta att I Tanzania är lönerna precis lika vare sig det är män eller kvinnor som har jobbet. Det var överraskande. De har kommit längre åtminstone I den frågan. En annan bra sak att veta om Tanzania är att det är olagligt att hindra ett barn (flicka) från att gå I skolan genom att tvångsgifta henne med någon. Om det rapporteras så riskerar familjen straff. En som jobbar här som sjuksköterska berättade om att hon hade tagit emot en flicka som endast var 14 år och som skulle få barn. Hon hade blivit bortgift mot att familjen fick en ko. Vi tycker ju att en ko är ett simpelt pris för en flickas liv, men sanningen är att man försöker att få ner det regelrätta priset för en brud för att det inte ska vara så lockande utan att flickor ska få gå I skolan istället. Och det är ju förstås bra.

-Många nya erfarenheter får vi. Det här blir bara bättre och bättre...
Anne Catrine

Torsdag 24/6


Denna torsdag började tidigare än många andra dagar vi har haft här I Afrika. Vi skulle nämligen åka på en tur först till Isanzu., efter det till Tazengwa och sedan till N’zega. Efter en lång skumpig färd kom vi fram till Insanzu, där Astrid varit med och byggt upp ett sjukhus från grunden. Hon visade oss runt vart hon hade bott och vi träffade en kär gammal vän till henne som hette Paul. Jag har inte mött många I mitt liv som är så godhjärtade som han var. Han blev så glad när han fick träffa Astrid igen. Han visade oss runt på sjukhuset och bjöd sedan hem oss till sig och vi fick träffa hans familj. Dom bjöd oss alla på dricka och gav oss två hönor…. Vilket gjorde hemfärden till en händelserik resa. Hönorna låg i en kartong vilket var väligt jobbigt för våra djurvänner Anki och Jonas. De ville göra resan bra för våra fjädervänner, så de började trixa och fixa. Jonas byggde en vattenautomat så de fick i sig vätska.

Sedan åkte vi till en skola i Tazengwa där Jonas mamma har jobbat. Det var ett väldigt fint område med pool och väldigt fina hus. Efter det fortsatte våran resa mot N’zega. Vi stannade till där och gick på en marknad, vi fick turas om att gå runt och strosa. Några var tvugna att sitta kvar I bilen så att inte hönorna skulle smita ut från kartongen. Efter lite shopping började vi resan hemåt.
Senare framåt kvällen var vi med på ett ungdomsmöte. Vi i svenska gruppen sjöng “Att lära känna dig är min längtan…” och sedan var det dags för Zara att predika. Det var superbra! Hon talade om att ALLA kan profetera. Vi delade in oss I grupper tre o tre och bad för varandra, det var en väldigt fin stund. Många blev berörda och uppmuntrade. Bra jobbat Zara och Gud!

Glad midsommar alla där hemma! Ät mycket god mat J..

/ Sandra

fredag 25 juni 2010

Glad Midsommar!!!


Här sitter vi på vår veranda och firar svensk midsommar med samosa, ägg, kaviar, chapati, jansons frestelse, böngryta, kladdkaka och malvasaft. Våra vänner Anna Nimmersjö, Elin Lundquist, Jon och Emmy Johansson har ordnat allt gott för oss.


Vi önskar alla våra vänner och våra familjer hemma i Sverige och annorstädes en riktig Glad midsommar!!


Grodorna är lustiga att se.

Kramar från Tanzaniateamet.

onsdag 23 juni 2010

klänningarna



Idag började vi vårt arbete kl 11:00 med att träffa Matron ( Märta ) samt sjukhusledningen på deras kontor. De berättade om arbetet på sjukhuset och antal patienter, antal anställda med mera.

Efter lunchen så kom Anna vår lokala sömmerska med kjolarna som tjejerna hade beställt. De kostade 10 000 shilling dvs 60 sek. med tyget kostade det totalt 90 kr. PÅ eftermiddagen så hade vi tillsammans med våra Tanzaniska vänner möte där vi pratade om AIDS och hur olika kulturella skillnader och svårigheter runt denna sjukdom.

På kvällen så var vi hembjudna till Joram där vi fick middag som bestod av kyckling, sallad och potatis. Under kvällen så upptäckte vi att Richard fot hade svällt upp och numera ser den ut som en potatis.När vi kom hem så gick jag in på toan. Under ringen på toan såg jag en liten svansbit sticka ut. Undrar vad det är för något.. Fortsättning följer.

Nerskrivet av Jonas Eriksson

tisdag 22 juni 2010

Hos min vän Sara

Alla i gruppen har fått en vän som ska ta hand om oss när vi är här i Tz. Vännen är från den tz gruppen, och de ska fråga hur vi har det, visa oss runt, berätta och hjälpa med tolkning mm.

Idag var jag o Sandra hemma hos min vän Sara. Ja, det blev de två Z/Sarorna i gruppen som fick varandra - och vi håller koll på oss. Hon bor i ett hus en bit utanför området, och hon bor med sin mamma, bror, syster och säkert några till (jag fick inte riktigt kläm på det där) i ett hus på ca 40m2.

Vi fick ett slags iste, gjord på någon frukt, kokat vatten och socker. Jag och Sandra kollade på varandra, bad en bön om att vattnet ska vara bra och drack. Det var beskt och sött på samma gång. Speciell smak, men inte illa. Så kom hon in med nyrostade jordnötter som fortfarande var varma och knäppte i skalet när de svalnade. gottit!

vi pratade om olika djur som fanns i området, och jag frågade om de hade några apor.
Apor, nej, det fanns inte där i trakten.
Då gick jag ut i hallen och tog på mig min apdräkt som fick följa med, och gick in. Skräckblandad förtjusning spred sig i rummet när jag lät och uppträdde som en apa, och hälsade på de i rummet. Barnen skattade så de höll på att kikna, och då släppte isen mellan oss.

Här finns så otroligt trevliga människor, som sprider värme och glädje omkring sig till oss i gruppen. Lätt att börja prata med vem som helst egentligen (som kan engelska) och spännande att genom våra nya vänner i gruppen få lära känna Tanzania.

Nu spelar syrsorna utanför fönstret, och södra korset lyser på stjärhimlen nednför den upp-ochnervända månen.

God natt. Zara

Richard, Sandra, Zara, Gunilla, Jonas, Anki bakom kameran

Blommor från tempelträd/magnolia


Outreach till en by tisdag 22 juni

Idag åkte vi ute till en by mitt ute i ingenstans för att framföra ett drama som projektdeltagarna härifrån Tanzania jobbat fram. Efter en skumpig resa på ungefär en timme så var vi framme i byn.

Först gick vi lite ”by-syn” och kom ganska snabbt till det område av byn där alkoholisterna höll till. I stora rostiga tunnor puttrade och jäste något oidentifierbart som sedan gav ett viss rus.
Förstår ganska snabbt att sådana här ”kvarter” är en del av orsaken till den misär som finns där. Sen samlade vi ihop byborna via en megafon innan vi framförde dramat som var helt på Swahili.

Dramat handlade om en pojke som framgångsrikt försörjt sin familj med ett jobb på annan ort. Nu kom han hem och klagade på både hosta och ont i ryggen. Ganska snabbt kom man fram till att sonen fått en förbannelse av en avundsjuk granne. Fadern föreslog en häxdoktor men efter samtal med familjen och sina vänner kom man fram till att han skulle besöka ett sjukhus först för lite tester.

Resultatet visade att han smittats av HIV. Dock fick han bromsmediciner och kunde senare berätta både för familj och vänner att han återfått både krafter via medicinerna samt även en tro på Jesus som gjort att han lämnat den gamla livsstilen med både osunt sexualliv och droger.
Jag tycker det var ett klockrent budskap. Och jag hoppas och tror att det ska sätta sig åtminstone hos någon. Det är ett stort arbete som ska göras. Tankebanor som ska brytas, kulturella barriärer, syn på kvinnorna osv.

Med oss hade vi sjukhusets mobila MVC/BVC-team som skulle undersöka de gravida kvinnorna och även barnen i byn. Vilket arbete de gör, med ganska små resurser!

Men arbetet måste ju börja någonstans, och det har det redan gjort.Det var enormt nyttigt att besöka byn även om man lider med speciellt barnen. Ska bli intressant att utifrån dessa erfarenheter fortsätta diskussionen och erfarenhetsutbyte kommande dagar.

Till sist vill jag bara försöka ge en kort förklaring på varför vi inte uppdaterat mer. Bredbandet här nere som vi lånar från sjukhuset är inte brett om man säger så... Det är knackiga uppkopplingar och det har varit ganska komiskt att sitta här ikväll tillsammans med 2 andra i gruppen som försökte nå sina anhöriga via skype. Lyckades till slut men i början lät det bara såhär:
Hallå!!
Hallå hör du mig?
Hallå jag hör dig, prata!!!
Hallå jag hör dig, hör du mig??
PRATA, jag hör dig! osv...

Ha det gott tills vi ses igen!/Richard

Gunilla och Sandra fyndar sjalar på marknaden


Richard och barn i byn


måndag 21 juni

Dagboken 21 juni 2010 Exchange program Tz – Swe

Idag har vi fått en guidad rundtur av Astrid på Nkinga hospital. Först kom vi till ekonomi/administrativa avdelningen. Där fanns ”Astrids arbetsrum” med Internetuppkoppling vilket gladde oss i allmänhet, men Jonas i synnerhet ;o)
Vidare gick vi till kirurg, ortoped, barnavdelning mm. ”Sterilcentralen” bestod av en vedeldad spis med några kastruller på i ett utrymme som långt ifrån höll en standard vi är vana vid… Under rundvandringen passerade vi ett slags innetorg (fast utomhus) där det satt massor av folk som väntade på att få komma in till doktorn. Behövde man en toalett fanns det en länga längre bort med fem dörrar och innanför dem ett hål i golvet. Papper? Handfat? Inte så långt ögat kunde se.

Planerade operationer genomförs tisdagar och torsdagar, akuta operationer givetvis vid behov. Till BB kommer kvinnor som kan ha gått många mil för att föda, förarbetet sker egentligen redan under vägen dit. Det finns en avdelning för för tidigt födda barn – man har kunnat rädda barn som endast vägde 700-800 gram! Med tanke på de begränsningar och väldigt enkla standard man har verkar det ändå kunna bedrivas högkvalitativ vård med oerhört engagerad och utgivande personal. En fråga vi ställde till Astrid var vad som händer om en färdigbehandlad patient ska hem och inte kan betala. Det finns en frisängsfond som jag tror nyttjas frekvent – men den behöver fyllas på hela tiden…
Blir man sjuk och hamnar på sjukhus får patienten ta med sig någon anhörig som själv får ordna med mat – det sköter inte sjukhuset om.

På Nkinga finns en av landets främsta sjuksköterskeskolor som har plats för 150 elever. Dessa elever får jobb direkt efter utbildningen och eleverna härifrån står högt i kurs tack vare den kvalificerade utbildning de får.

Att försöka sätta ord på vad jag upplever när olika anställda på sjukhuset mm träffar Astrid går inte att med ord förklara. Det är en så djup och innerlig gemenskap och så många kärleksfulla återseenden vi fått bevittna denna dag. Tankarna går hem till Sverige och vår privata sfär – vi hälsar artigt på varandra, vi har ett fåtal vänner vi hanterar på liknande sätt… Jag har tagit del av flera tysta vittnesbörd idag genom dessa fantastiska möten, så äkta, så naturliga och är djupt rörd i mitt hjärta. Och tacksam!

Bibeln säger att människor ska kunna se på oss och säga: ”Se hur de älskar varandra…”

/Gunilla

Lite sammandrag från tre dagar...

17/6
Oh, Yeah! Finally we reached our goal. It was great to get to Dar es Salaam today in late afternoon. We even got to see Zanzibar, since the flight went that way. The sun hasted downhill, and the air was warm and gentle. Joseph picked us up in a little bus and all our suit cases were packed into it. We went through the traffic jam to the “mission”. We are tired after two days of travel but happy as ever. Some thé and sandwich later and we pass out in the nice guest house. There are three toilets in the house. -Well, soon at least, When Jonas have fixed the third one. He can´t get hold of himself when he discovers something to fix.
Zara found a wig and a sun hat, big as a parasoll and couldn´t get hold of herself either. Richard has bought a cap and he didn´t even understand that it was a designed Stetson. He is so humble.
Gunilla suspects a centipede to have had a go on her foot. She is swollen and very anxious. Then the other foot swell as well, and she was calm again. The centipede was cleared from all charges.




Word of the day: “It is not the big animals we should fear, but the tiny ones.”





20/6
Vi lämnar Mwanza på väg mot Shinyenga. Victoriasjön glimmade till höger om oss. Vi fortsätter och sveper förbi dignande mangoträd, mimosa, papaya, aloe vera. Zara berättar att Aloen blommar en gång i livet, seda n dör den. Men blomman sträcker sig rakt upp i skyn och blir flera meter lång. Vilken hädangång!
Position latitud: Syd 2.7510, longitud; öst 33.0159, höjd 1205 möh. Vi kör i 91 km/h. Alla dessa data kan med säkerhet fastställas med hjälp av Jonas datadevice/gps. Vi roar och oroar oss kungligt.


20/6
Kära dagbok.
Idag har jag varit i kyrkan. Det var bra.
Sen övade vi ett drama. Det var också bra.
Imorgon ska vi köpa tyg. Det ska bli roligt.
Hej då.

fredag 18 juni 2010


Imorse ställde vi klockan på tre. Mycket bra,
att sova på mornarna är överkurs. Istället packade vi våra grejor, smög ut till de argsinta vakthundarna och lyssnade vördnadsfullt på böneutroparen...som det såg ut. Zara dödade en kackerlacka, och sen kom vår minibuss. Muhammed skjutsade oss till flygplatsen och så trodde vi att det skulle gå ett flyg bara för att vi hade en biljett till ett. Men det här är ju Afrika, så flyg går inte alltid för att man har sagt det. Vi blev erbjudna ett flyg till ett annat ställe klockan tio på förmiddagen och en delikat frukost. Då var klockan kvart i fem och Gunilla blev fast i tullen. Vi misstänker att den gode tjänstemannen var tvungen att bevisa sin ställning genom att beslagta hennes mascara. "Märkliga detonatorer de använder numera..." Alternativt kanske han hade tappat sin egen tandborste och behövde en ny.

Så nu sitter vi här, på gott humör och mumsar frukt och ägg och juice och kaffe...Inställda flyg kan inte rubba oss. Det här är ju bara början! Vi ska flyga någonstans ungefär klockan tio, men det är lite osäkert vart vi flyget. Men det löser sig.

Slutligen vill vi skicka ett särskilt tack till Kicko för tipset om översättningsprogrammet. En fullkomligt lysande idé! (Kicko, var snäll och prova det på den här texten, vi rullar runt på golvet av lycka!)

Changing language

From now on we will write in swedish, as it is easier for Google to translate from swedish to english than the opposite. One thing, though, is that the translation is fully automatic which makes the language a little strange. Maybe not more strange than it has been so far, since we are not native speakers... =o)

Finally...

Oh, Yeah! Finally we reached our goal. It was great to get to Dar es Salaam today in late afternoon. We even got to see Zanzibar, since the flight went that way. The sun hasted downhill, and the air was warm and gentle. Joseph picked us up in a little bus and all our suit cases were packed into it. We went through the traffic jam to the “mission”. We are tired after two days of travel but happy as ever. Some thé and sandwich later and we pass out in the nice guest house. There are three toilets in the house. -Well, soon at least, When Jonas have fixed the third one. He can´t get hold of himself when he discovers something to fix.
Zara found a wig and a sun hat, big as a parasoll and couldn´t get hold of herself either. Richard has bought a cap and he didn´t even understand that it was a designed Stetson. He is so humble.
Gunilla suspects a centipede to have had a go on her foot. She is swollen and very anxious. Then the other foot swell as well, and she was calm again. The centipede was cleared from all charges.


Word of the day: “It is not the big animals we should fear, but the tiny ones.”

onsdag 16 juni 2010

Sky City june 16th


Well, we are on our way. Not much to say yet, more than that we are in good spirits and are eager to get to the goal for our trip. The flight doesn't leave until 9 pm, so we have plenty of time to make some plans, working on our dramas and so on...well Anne Catrine is just sleeping due to the pills for motion sickness, but at least the others are working hard =o)
Jonas has all the electrical equipment we might, and might not, need. He is also happy!
We have 13 big suitcases containing...who knows? People are actually making remarks on them. One asked where we're heading, and we answered "just passing through..." The contents is for Astrid's friends in Nkinga. Our own stuff goes mainly in the handbags.

fredag 7 maj 2010

Are you eating alone??

Today I had me a lunch in town. I stood in line together with other people enjoying their lunch break. While I was standing in the line I looked for a good meal among the different dishes that was offered. Most of them were labeled; "Måltid för en", which means "Dish for one person". They were put in a clean enlosed plastic tray, and it would be mine to the cost of 65 skr.

As I payed it I realised that together with a little juice to drink, it costed 90 skr (more than 10 dollars). I was a little puzzled and sat there looking at my prey for the day. And I wondered: Is this something that even exists in Tanzania? An enclosed meal for one person? I really need to take a closer look. My thesis is that you seldom eat alone in Tanzania. I might be wrong, but I believe in every way that this fast-eating-enclosed-and-lonely-behavior of ours is a curse upon our society. Loneliness is a curse, and we need to break it. Stay with us for the time ahead. We will report from our culture exchange between Tanzania and Sweden during the summer of 2010.
Blessings<3
anci