Imorse ställde vi klockan på tre. Mycket bra,
att sova på mornarna är överkurs. Istället packade vi våra grejor, smög ut till de argsinta vakthundarna och lyssnade vördnadsfullt på böneutroparen...som det såg ut. Zara dödade en kackerlacka, och sen kom vår minibuss. Muhammed skjutsade oss till flygplatsen och så trodde vi att det skulle gå ett flyg bara för att vi hade en biljett till ett. Men det här är ju Afrika, så flyg går inte alltid för att man har sagt det. Vi blev erbjudna ett flyg till ett annat ställe klockan tio på förmiddagen och en delikat frukost. Då var klockan kvart i fem och Gunilla blev fast i tullen. Vi misstänker att den gode tjänstemannen var tvungen att bevisa sin ställning genom att beslagta hennes mascara. "Märkliga detonatorer de använder numera..." Alternativt kanske han hade tappat sin egen tandborste och behövde en ny.

Så nu sitter vi här, på gott humör och mumsar frukt och ägg och juice och kaffe...Inställda flyg kan inte rubba oss. Det här är ju bara början! Vi ska flyga någonstans ungefär klockan tio, men det är lite osäkert vart vi flyget. Men det löser sig.

Slutligen vill vi skicka ett särskilt tack till Kicko för tipset om översättningsprogrammet. En fullkomligt lysande idé! (Kicko, var snäll och prova det på den här texten, vi rullar runt på golvet av lycka!)