måndag 21 juni

Dagboken 21 juni 2010 Exchange program Tz – Swe

Idag har vi fått en guidad rundtur av Astrid på Nkinga hospital. Först kom vi till ekonomi/administrativa avdelningen. Där fanns ”Astrids arbetsrum” med Internetuppkoppling vilket gladde oss i allmänhet, men Jonas i synnerhet ;o)
Vidare gick vi till kirurg, ortoped, barnavdelning mm. ”Sterilcentralen” bestod av en vedeldad spis med några kastruller på i ett utrymme som långt ifrån höll en standard vi är vana vid… Under rundvandringen passerade vi ett slags innetorg (fast utomhus) där det satt massor av folk som väntade på att få komma in till doktorn. Behövde man en toalett fanns det en länga längre bort med fem dörrar och innanför dem ett hål i golvet. Papper? Handfat? Inte så långt ögat kunde se.

Planerade operationer genomförs tisdagar och torsdagar, akuta operationer givetvis vid behov. Till BB kommer kvinnor som kan ha gått många mil för att föda, förarbetet sker egentligen redan under vägen dit. Det finns en avdelning för för tidigt födda barn – man har kunnat rädda barn som endast vägde 700-800 gram! Med tanke på de begränsningar och väldigt enkla standard man har verkar det ändå kunna bedrivas högkvalitativ vård med oerhört engagerad och utgivande personal. En fråga vi ställde till Astrid var vad som händer om en färdigbehandlad patient ska hem och inte kan betala. Det finns en frisängsfond som jag tror nyttjas frekvent – men den behöver fyllas på hela tiden…
Blir man sjuk och hamnar på sjukhus får patienten ta med sig någon anhörig som själv får ordna med mat – det sköter inte sjukhuset om.

På Nkinga finns en av landets främsta sjuksköterskeskolor som har plats för 150 elever. Dessa elever får jobb direkt efter utbildningen och eleverna härifrån står högt i kurs tack vare den kvalificerade utbildning de får.

Att försöka sätta ord på vad jag upplever när olika anställda på sjukhuset mm träffar Astrid går inte att med ord förklara. Det är en så djup och innerlig gemenskap och så många kärleksfulla återseenden vi fått bevittna denna dag. Tankarna går hem till Sverige och vår privata sfär – vi hälsar artigt på varandra, vi har ett fåtal vänner vi hanterar på liknande sätt… Jag har tagit del av flera tysta vittnesbörd idag genom dessa fantastiska möten, så äkta, så naturliga och är djupt rörd i mitt hjärta. Och tacksam!

Bibeln säger att människor ska kunna se på oss och säga: ”Se hur de älskar varandra…”

/Gunilla