Idag åkte vi ute till en by mitt ute i ingenstans för att framföra ett drama som projektdeltagarna härifrån Tanzania jobbat fram. Efter en skumpig resa på ungefär en timme så var vi framme i byn.
Först gick vi lite ”by-syn” och kom ganska snabbt till det område av byn där alkoholisterna höll till. I stora rostiga tunnor puttrade och jäste något oidentifierbart som sedan gav ett viss rus.
Förstår ganska snabbt att sådana här ”kvarter” är en del av orsaken till den misär som finns där. Sen samlade vi ihop byborna via en megafon innan vi framförde dramat som var helt på Swahili.
Dramat handlade om en pojke som framgångsrikt försörjt sin familj med ett jobb på annan ort. Nu kom han hem och klagade på både hosta och ont i ryggen. Ganska snabbt kom man fram till att sonen fått en förbannelse av en avundsjuk granne. Fadern föreslog en häxdoktor men efter samtal med familjen och sina vänner kom man fram till att han skulle besöka ett sjukhus först för lite tester.
Resultatet visade att han smittats av HIV. Dock fick han bromsmediciner och kunde senare berätta både för familj och vänner att han återfått både krafter via medicinerna samt även en tro på Jesus som gjort att han lämnat den gamla livsstilen med både osunt sexualliv och droger.
Jag tycker det var ett klockrent budskap. Och jag hoppas och tror att det ska sätta sig åtminstone hos någon. Det är ett stort arbete som ska göras. Tankebanor som ska brytas, kulturella barriärer, syn på kvinnorna osv.
Med oss hade vi sjukhusets mobila MVC/BVC-team som skulle undersöka de gravida kvinnorna och även barnen i byn. Vilket arbete de gör, med ganska små resurser!
Men arbetet måste ju börja någonstans, och det har det redan gjort.Det var enormt nyttigt att besöka byn även om man lider med speciellt barnen. Ska bli intressant att utifrån dessa erfarenheter fortsätta diskussionen och erfarenhetsutbyte kommande dagar.
Till sist vill jag bara försöka ge en kort förklaring på varför vi inte uppdaterat mer. Bredbandet här nere som vi lånar från sjukhuset är inte brett om man säger så... Det är knackiga uppkopplingar och det har varit ganska komiskt att sitta här ikväll tillsammans med 2 andra i gruppen som försökte nå sina anhöriga via skype. Lyckades till slut men i början lät det bara såhär:
Hallå!!
Hallå hör du mig?
Hallå jag hör dig, prata!!!
Hallå jag hör dig, hör du mig??
PRATA, jag hör dig! osv...
Ha det gott tills vi ses igen!/Richard
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar